Sveriges regering har nyligen lagt fram en strategi för cirkulär ekonomi. Från ett perspektiv är det fantastiskt att vi kommit så långt! Från att nästan ingen visste vad begreppet innebar för fem – sex år sedan, till att vi som land har en strategi på plats. Det tycks som en rak linje från den statliga utredningen 2017, via tillsättningen av delegation 2018 till den nyligen presenterade nationella strategin. Det är ganska bra marscherat på några år.
Men vad händer nu? Sanningen är ju den att under samma tid som det tagit att gå från utredning till strategi har det blivit allt tydligare hur bråttom vi har. Kurvorna över jordens medeltemperatur fortsätter att stiga, och den tidsfrist vi har att vända kurvorna nedåt är nu inte längre fem – tio år, utan de måste börja vända brant nedåt redan nästa år. Kopplingen mellan materialmetabolismen i samhället – resurs- och materialströmmarna – och utsläppen av växthusgaser och andra miljökonsekvenser, som biologisk mångfald, har också tydliggjorts under perioden och är idag odiskutabla. Genomförandet av den cirkulära strategin är alltså både nödvändig och brådskande!
Strategin utlovar att handlingsplaner kommer att tas fram inom några prioriterade områden. Handlingsplanerna täcker främst behovet av regel- och policyförändringar, och vänder sig därför till politiken och, i viss mån, offentlig sektor. Samtidigt nämner strategin att genomförandet hänger på att många olika aktörer samverkar och mobiliserar. Det gäller både politiken, offentlig sektor, det privata näringslivet, individer och civilsamhälle. Här tycker jag att det finns en väldigt stor potential som är värd att tryckas på, och som behandlas lite styvmoderligt i strategin.
Näringslivet är förstås en central spelare. Hur företagens drivkrafter och affärsmodeller kan driva i en cirkulär riktning är kärnan i den forskning som görs i mitt forsknings-team, Sustainable Business, och att få dessa drivkrafter att dra åt rätt håll har en enorm potential i termer av entreprenörskap och finansiella muskler. Särskilt om vi också kan få med oss finansmarknaderna och de finansiella aktörerna i båten! Vår egen roll på RISE är också stor i att kunna driva på detta. Som näringslivets innovationspartner är det vår roll att driva en utveckling som gör att våra företags konkurrenskraft är hållbar in i framtiden. Detta är en fantastiskt viktig, rolig och cirkulär utmaning som många av oss jobbar med dagligen.
Individer har också ett ansvar. Det har under lång tid funnits en alltför stor tro på att endast konsumentmakt och individers beteende räcker för att driva utvecklingen i hållbar riktning. Vi vet att det inte har räckt, och den cirkulära strategin pekar också på att alla aktörers ansvar och samverkan krävs för att driva förändringen. Icke desto mindre är individen central. Personer gör inte bara val i sin roll som konsument och användare, utan det är enskilda personer som fattar viktiga beslut på företag, som väljer politiker och som är politiker och myndighetspersoner.
Så låt oss se strategin som en utomordentligt bra grund och låt oss ta fasta på behovet av samverkan och mobilisering av alla olika aktörer i samhället! Om vi alla agerar utifrån det – i alla våra olika roller – så har vi en chans att se till att Sveriges cirkulära strategi faktiskt genomförs och att visionen bli verklighet så fort som möjligt!
/Ann-Charlotte Mellqvist, senior forskare inom Sustainable Business
