Kan möbelbranschen bli hållbar? Och hur ska det gå till? I det Vinnova-finansierat forskningsprojektet ”Affärsmodellinovation för cirkulära möbelflöden” har White under två år arbetat för att riva de hinder som sätter stopp för återbruk och återvinning i industriell skala. Deras vision är att göra Sverige till ett föregångsland för en storskalig övergång till cirkulär ekonomi.
Ett cirkulärt flöde innebär att så mycket resurser som möjligt stannar inom flödet. För en inredningsarkitekt är utmaningen att lyckas genomföra hållbara idéer i stor industriell skala. Det kan exempelvis röra sig om att hjälpa företag som ska byta lokaler att agera mer hållbart. En stor flytt innebär inte sällan att all den gamla inredningen slängs och ersätts av nyproducerade möbler som passar dagens behov utan tankar på en avlägsen framtid.
För att kunna tillvarata befintliga möbler krävs förändring i flera led, i allt från planeringsarbetet hos beställaren till att marknaden svarar upp, med fler möbeltillverkare som renoverar brukade möbler i stor skala. Hittills har den som velat skapa ett cirkulärt flöde varit tvungen att uppfinna hjulet om och om igen, eftersom steget till den större skalan – att applicera ett cirkulärt flöde på ett större inredningsprojekt, saknats. För att möta samhällets behov av nya affärsmodeller startades projektet ”Affärsmodellinnovation för cirkulära möbelflöden”, där utöver White även möbelföretag, forskare, regioner, branschorganisationer, med fler, deltar.
Inom ramen för projektet har Thérèse Elmquist och Susanna von Eyben på White tagit fram ett metodstöd för hur hela processen kan bli mer cirkulär.
Enligt Thérèse Elmquist finns det några punkter som är avgörande för att lyckas. Att arbeta mot en avlägsen tidshorisont är en, ju mer långsiktigt perspektiv vi har – desto mer flexibilitet skapas i miljön och desto mer inser vi värdet av att tillvarata. Att säkerställa att rätt kompetens finns inom projektet en annan. Erfarenhet, och vana av inredningsprojekt med hög andel återbruk är en god förutsättning för att lyckas. Leta gärna kompetens som under längre tid skaffat sig erfarenheter från flera olika återbruksprojekt snarare än färsk kunskap. Väl på plats krävs ett tydligt ägandeskap av inredningen, som tryggar att den behandlas som den tillgång den faktiskt är.
En knäckfråga med de cirkulära processerna är att de måste få ta tid. Att inventera vad som finns, planera för renovering av möbler och att hålla utkik på begagnatmarknaden kräver en tidplan som är mjuk i knäna. Å andra sidan vinner man då tid i nästa led, när inredningen faktiskt håller länge.
För den enträgne finns mer att vinna. I en rapport från 2017 har samarbetspartnern RISE visat att cirkulär användning av möbler minskar klimatavtrycket med så mycket som 20–40%, jämfört med att köpa nytt och slänga. Och att återbruka lönar sig även ekonomiskt: tre fjärdedelar återbrukad inredning sparar 30–50% av kostnaden jämfört med att köpa allt nytt.
En hög cirkulär ambition i ett projekt kräver också en attitydförändring och en ökad acceptans för cirkularitet. Den menar Thérèse Elmquist delvis redan har skett.
– Det pratas om så kallade social tipping points, att den allmänna uppfattningen i en fråga ändras radikalt. Från att ha efterfrågat nytt har vi kommit till en punkt där många numera förväntar sig att möbler och material är återbrukat, allra helst både och. Attityden till återbrukat är inte vår största utmaning idag. Snarare processen, med att implementera storskalig återanvändning och återbruk. Det är det vi vill att vårt metodstöd ska hjälpa till
Thérèses och Susannas metodstöd finns att ladda ned här.
